Rävungarna

Jag pysslar med något som man kallar frifotografering, dvs jag går ut i skogen och fotar vad jag ser. Som klumpig människa är det svårt att komma nära djuren i naturen. Deras sinnen är överlägsna våra. De märker oss långt långt innan vi märker dom.

Men ibland kommer man nära djur på ett sätt som känns nästan overkligt.

I det här fallet tack vare en snäll naturfotograf som tipsade mig om ett aktivt rävgryt.

Jag tog mig dit en tidig morgon och la mig på en äng en bit från grytet.

Efter någon timmes väntan kom de fram. Fem små rävungar som inte lärt sig vad skygghet är. De traskade nyfiket bort mot mig och lät sig fotograferas i alla tänkbara poser. Man fick nästan mota bort dem. Det är ju viktigt att rävarna inte vänjer sig vid människor och blir tama. Det gynnar inte djuret i längden.

Då och då kom rävmamman förbi och kollade läget. Ibland med en vattensork i munnen. Hon var smal, och hela tiden på jakt efter föda. Kan inte vara lätt att ta hand om fem rävungar.

En otrolig upplevelse.